En underbar resa, tack Jesus!
Sverige
Resan till Sverige var inte så behaglig. Vi sov i den billigaste hytten på Viking Line. Den fick nog inget högt betyg: en högsäng, ett bord, en pall, gemensamma duschar och WC:n. Yeij! Men det fick duga. Vi sov inte så mycket, eftersom maskinrummet typ låg vägg i vägg med vår hytt…
Väl framme i Sverige hade vi det bra iallafall. Vi tillbringade en dag i Stockholm hos Andreas morbror och hans familj. Stockholm är verkligen en vacker stad och gina tricot är numera min favoritaffär nro 1! :)
Jag måste säga att jag gillar Sverige och svenskarna. Det har jag inte gjort förr (bekännelse). Men Gud har nog gett mig en kärlek till det folket nu. Vi ska älska det han älskar.
Tunnelbanan/Gamla stan/propaganda för kommunism (!)
Gamla stan/Sergels torg
Norge
Resan Stockholm - Vennesla tog ca 14 timmar med buss. Men tiden gick faktist fort! Vi träffade intressanta människor under resan, bland annat en trevlig busschaufför. Vi berättade åt honom att vi skulle på en kristen konferens till Sydnorge, och då sa han att han hade gissat att vi var kristna för vi såg så livsglada och levande ut. “Jag är verkligen intresserad av den kristna tron, verkligen…”, sa han. Där skulle vi ha haft en chans att dela evangelium med honom men vi gjorde tyvärr inte det - tillfällen går förbi så lätt, så ta vara på alla tillfällen du får. :( Vi får be att han en dag ger sitt liv till Jesus!
Väl framme i Vennesla installerade vi oss hos vår värdinna, Bente, en underbar kvinna. Hon lärde oss så mycket under veckan och var så snäll. En ängel. Hon har gått igenom mycket jobbigt i livet men har en otroligt stark tro på Jesus. Ett föredöme för oss. Vi är så tacksamma till henne att hon erbjöd oss boende utan att veta vilka vi var. Tack vare facebook (ja, ibland har man faktist nytta av den hemsidan) så fick vi kontakt. Vi skulle knappast ha kommit om det inte var pga hennes gästfrihet.
Konferensen
Konferensen var kanon. Verkligen.
Undervisningen var toppenbra, speciellt gillade jag Duncan Smiths undervisning - han är en ödmjuk man med stor passion för Jesus.
Det var också intressant att lyssna till Carol och John Arnott och Marc Dupont. Inspirerande talare, ödmjuka och känsliga för den helige Ande.
“It’s all about a love affair with Jesus“, sa Carol Arnott. Det var rörande. Det handlar inte om manifestationer eller under och tecken - det handlar om en kärleksrelation till vår himmelska Pappa. Det får vi aldrig glömma!
Det som var speciellt med all undervisning var att den hade en djup grund i Faderns kärlek. “Daddy loves us”, sa de ofta. Det är där allt har sin grund. Underbart!
Jag kommer säkert att skriva mer om undervisningen på bloggen senare…
Lovsången var fantastiskt underbart mäktig [många adjektiv där]. Lovsångsledarna Robert Moses Augi och Kelley Warren Augi sjöng från hjärtat. Vi skulle ha kunnat lovsjunga i den atmosfären i timmar. Men vi får göra det för evigt i himlen sen, tack Jesus! Det var mycket spontan och profetisk lovsång som iaf jag inte är så van med, men det var underbart!
Hallelujah
grace like rain
falls over me
Det rådde också en stor öppenhet för den helige Ande. Mötena fick bli som Gud ville. Det var en fantastisk Gudsnärvo i mötena. More Lord! Folk var “drunk in the Spirit” även mellan mötena ^^ och det kanske skedde en del saker som vi inte är vana med, men skeptisimen fick man lägga på hyllan. Gud verkade.
Vi sysslade en hel del med soaking under konferensen. Man lade sig på golvet och lyssnade på andeledd lovsång och fick förbön ibland av någon. Det var härligt. Mer sånt här också!
Lång bussresa
Norge/Marc Dupont/Robert Moses Augi/Duncan Smith/John Arnott
Salen som rymmer ca 1000 var ofta helt full
Marc Dupont/Andrea, Randi/Marit/Carol Arnott, tolk/Worship med Kelley och Robert
Utsikt från Bentes lägenhet
John Arnott, tolk/ Vennesla/vy/Isak, 5 månader, och Bente
Andrea, Åse-Marie, moi
Be desperate!
Ja, vad kan man säga… Norrmännen är desperata efter mer av Gud. De är underbara och gästvänliga. Alla umgås med alla, oavsett ålder.
Det fanns unga som nästan låg konstant på golvet under Guds kraft. De var desperata. En kille, ca 17 år, vittnade i ett möte:
“Jag är så desperat! Jag vill gå djupare med Gud!” ropade han. Han hade svårt att hålla sig stående.
- Det kallar jag väckelse.
Hunger och törst efter Gud är tecken på att “det rör på sig”.
Många blev helade under konferensen, många liv blev förvandlade. Träffade flera personer som själva har upplevt det. Det sker, det är på riktigt.
Personligen fick jag mer eld och större nöd för Finland. Jag träffade en del “key persons” som man säkert kommer att träffa i framtiden. Och numera låter jag Gud köra tåget, för ett tag ville jag helst göra det själv. Men det är han som ska ha kontrollen. Jag är bara med.
Andrea och jag fick komma upp på scenen en kväll då John Arnott predikade, tillsammans med andra “utlänningar”.
“What is God doing in your life” frågade han mig.
“A lot“… ” He’s showing me his love” svarade jag. Sen blev mitt huvud tomt - förutom en enda tanke:
“…and we want to see revival in Finland!!” ropade jag plötsligt och kände en stor nöd för vårt land.
Då sa han med ett leende: “Do you know what, Ann-Sofie, why don’t you bring it there?” Sedan bad de för oss.
Detta är en uppmaning och utmaning till oss alla! När vi får Guds eld - vad gör vi med den? Gud berör oss för att vi ska kunna ta evangeliet till de där ute. Gud ger oss den helige Ande för att vi ska kunna gå i frimodighet och förkunna evangelium. Givetvis är det som Gud kallar oss till först och främst gemenskap med honom, men det andra viktigaste är att vi ger det vi fått till andra. Vi ska ta Finland för Jesus!! Be Gud om passion och nöd för de ofrälsta. Det gjorde jag för många år sedan och Gud ger mer och mer hela tiden, då vi mognar och kommer närmare Gud. Det är en bön efter hans hjärta. Och var desperat efter mer av Gud, han ger dig vad ditt hjärta begär. “But to recieve you have to ask for it“, som någon sa under konferensen.
Back home
I söndags tog jag flyget hem till Helsingfors. Jag kunde konstatera att finnarna nog är ett udda folk ;), men älskade av Gud! Finnarna behöver verkligen Jesus.
Det var läskigt att checka in bagaget och sånt ensam. Och de snodde min deodorant och vattenflaska i kontrollen [hade glömt bort att ta bort dem]. Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra, men hem kom jag iallafall till slut :P
Tack Jesus.
Arkiverad under: Churches / Ministries, Events, Everyday Life, From heart to heart, God, I believe in miracles, Jesus, Love, Memories, People, Prayer, Prophecy, Revival, The Bible, The Church, Toronto | Taggad: arnott, catch the fire, God, norway, sweden, Toronto, vennesla
























nåjaanå, nu je ni lite väl övernaturlig fö min smak pånytt ;) å så ska vi rätt na lite: häim ti Oslo? sedan når ha du flytta ti Oslo? ;)
bare väntar på slovenien å italien ja, far nästa viik på frida :)
Å Gina Tricot ska kan kom ti Vasa, såheså :P
å du ha int skriva na om hu e va i Hesa? :D
Haha, gissa väl du sku säij he :P
Å nä, ja ha int flytta ti Oslo… ändra he nu, bra du sa till! ;)
Hesa orka ja int skriv na om, även om ja had a great time täär å :)
å när ska TU buri blogg då? :P
ja buri blogg tå ja je på andra sidan jordklotet :P
Suck… måst ja vänt ända tills he :P
litt av en reise…
du kan tro konferansen har satt spor her etter den sluttet…
kveldsmøtet søndag kveld ble HERLIG!!!
den hellige ånd løftet oss til nye høyder, selv alle de som ikke hadde vært på konferansen… mennesker løp til talerstolen med vitnesbyrd om hva Gud hadde gjort med dem uka som gikk, og så avsluttet vi med å synge “velsignelsen” så taket lettet for ei dame som har hatt kreft (cancer) i hele kroppen i mange år, men som Gud har holdt i live på mirakuløst vis… nå sier legene at alt håp er ute, hun lever på over-over-overtid… det føltes som om vi sang henne inn i himmelen, som om vi sang henne hjem til Jesus…
det var herlig… hun hadde så fred, sa hun…
men hvem vet - miraklenes tid er aldri forbi…
etterpå møtet var jeg tekniker i radioen vår…
så viste det seg at vi mangler både programleder og gjest i studio, så da ble telefonvakten gjest, jeg ble tekniker, programleder, telefonvakt og så hadde jeg Isak på fanget… det ble to mektige timer i Guds nærvær… aldri har så mange ringt inn før, aldri har det blitt bedt så mye på radioen før og aldri har vi kjent oss så ledet av den hellig ånd før…
så… - konferansen har satt spor…
vi svever enda, med beina godt plantet på jorda… og sånn vil vi fortsette… og vi vil ut til folket… akkurat som du vil ut til Finland…
http://www.annegrahamlotz.com/
Anne Graham Lotz har utrolig bra undervisning for jenter/kvinner som har en nød for mennesker…
hun er av og til i Europa/Skandinavia og holder seminar…
vel… dette ble langt… husk at du er midt i Guds plan, du er hans øyesten, verdifull og unik… søk og be, så vil han vise deg de neste stegene når tiden er der…
klem…
Wow. underbart att läsa om din resa!! Känner riktit dendär desperationen å ja.. kan tänka mej atmosfären där, som du beskriver. va säjjer man? whuääää .Tyvärr kunde ja inte komma ti Bergö igår, det skulle varit så roligt att träffa dej sådär i “din hemtrakter” . Men jag räknar med att det kommer flera tillfällen! :D
be blessed, You are. Kram
Bente: Underbart att höra!! :D Hoppas det fortsätter så, lycka till med radioarbetet!
Ska börja läsa boken jag fick av dig snart, ska bli intressant.
stor klem!
Jennie: Jo det kommer garanterat fler tillfällen, du e jättevälkommen när som helst! :) hoppas vi ses snart :)
kram
Kiva att läsa om din resa! :)
kram