Del 2: Joosua Aktio
Jag tog tåget till H:fors på söndag från Vasa. Jag älskar att åka tåg! Och nervöst var det… När Janne och Ullis förde mig till Korso Helluntaiseurakunta i Vanda kändes det verkligen spänt. Men allting ordnade sig - alla var otroligt snälla och det var lätt som en plätt att skapa kontakter!
Korso
[Korson Helluntaiseurakunta/worship/elina, diego, kimppu (kim-heng)/elina, janne/killar]
De första tre dagarna bestod av undervisning, lovsång, mat, prat och skratt i Korso Helluntaiseurakunta. Roliga dagar, verkligen.
Det visade sig också att det inte alls var Guds vilja för mig att fara med buss nr 2 som skulle fara till östra Finland. Jag hamnade istället på något sätt i buss nr 8 som skulle fara till Österbotten. TUR att det blev så! Dels för att de förstod svenska och kunde tala lite själva, dels för alla de kontakter som skapades under resan som jag inte annars skulle ha träffat över huvudtaget.
Äventyret kan börja…
På onsdag åkte alla aktiolaiset till riksdagshuset, där folk vittnade och sjöng. Som bonus fick vi se Matti Vanhanen (även fast jag inte visste att det var han förrän Harri i gruppen upplyste mig om den saken några dagar senare :P).
Sen åkte vi iväg med en mycket gammal röd buss (äldst av alla) till ÖB. Att köra i 100 med den var en märklig upplevelse. Den förde ett väldigt oväsen och hela bussen skakade våldsamt.
Gruppens medlemmar var:
Harri (chaufför), Katariina (ledare), Anu (ledare), Marika (ledare), Christina,Uljas, Ultsi, Kirsi-Maria, Jessika, Petri och jag.
[Anu, Petri, Marika, Jessika, Kirsi (Ultsis stödperson), Christina, Katariina, Harri, Uljas. Har tyvärr ingen bra bild på Ultsi, men hon syns på gruppfotot längst till höger.]
Städerna vi besökte var:
Jalasjärvi, Kurikka, Jurva, Teuva, Ilmajoki, Kristinestad, Kaskö och Vasa.
[Evangelisation/evangelisation/bön och förbön är livsviktigt under teamresor/vi besökte många pensionärshem/...även psykiatriska avdeln. på sjukhuset/många lyssnade/ Kristinestad var en fin stad/evangelisation i Vasa. Här talar vi med två ryssar/ dörr-till-dörr-evangelisation/på dagis med dockteater och sång]
Det märktes var folk hade bett och det märktes var folk inte hade bett och var det inte var genombrott i Anden. Kaskö och Kurikka var nästan värst. Samt Ilmajoki. Där var det hårt, som en andlig öken. I Kristinestad, Vasa och kanske även Jurva var det dock bra “andligt klimat”. När man talade med folk märktes det också bra om släktingar som var troende hade bett och talat med dem om tron, för då var det som om Gud skulle ha bearbetat dem redan.
[jag och Eeva, en underbar tjej som vi träffade i Kristinestad. tänk vilka härliga människor det finns i världen som man ännu inte har träffat!]
Det var jättekul att träffa kristna på de olika platserna, uppmuntra och be för dem och tala med dem. I Kurikka träffade vi tex en grupp med kristna brinnande romer som verkligen var hur goa som helst. Vidare träffade vi två Herrens tjänare, Hannu och Jari , som alltid hade något uppmuntrande att säga från Gud när vi träffades (och inte träffades - de bad också för folk över telefon…).
Resultatet då?
Många kom till tro (kanske 10-15 personer) och vi fick be för många, många. Kiitos Herralle!! Det var nästan mäktigast i Vasa - vi fick tala med en massa på Rockperry, bla en 15-årig kille som blev helt berörd när vi bad för honom.
Mitt eget liv blev också förändrat kan man säga…
För det första omkullkastades alla mina framtidsplaner…
Jag ska nog inte bli journalist. Jag ska bli missionär. Och jag VILL predika. Det har jag alltid velat göra men jag har aldrig trott att jag skulle få göra det [har inte förstått Guds nåd och kärlek, men nu gör jag det]. Men tack och lov, Gud ser längtan. Du kanske också har en dröm från Gud - våga följa dina drömmar och din passion!
Ledarna för gruppen bekräftade verkligen en, uppmuntrade en och bad för en. Det var så oerhört välsignat. Det var som att vara i Guds skola, man lärde sig en massa saker av Kata och de andra ledarna.
När man var trött och nere var det alltid nån som kom och bad för en och uppmuntrade en och så var man igen på G! Så funkade det - Gud styrkte! Senast i förrgår då vi skulle åka hem från Seinäjoki kände jag mig väldigt nere, men plötsligt när vi skulle starta bilen kom Hannu och Jari med sin bil bredvid vår. Det visade sig att Hannu hade känt starkt att Gud sa åt dem att fara till ABC just då! Vilken tajming! Jag själv var riktigt nere, men tack vare Guds hjälp och dessa bröder så kände man sig uppmuntrad igen. Så funkar det i Guds rike!
Jag har också börjat förstå korset. Och det är ju fantastiskt!IT IS DONE! Vi har verkligen total förlåtelse, helande och upprättelse genom korset! Vi behöver alla den uppenbarelsen. Bibeln är som en helt ny bok för mig, levande texter!
Hoppas nån orkade läsa allt de här. Hoho, det blev långt :D
Arkiverad under: Events, Everyday Life, From heart to heart, God, Happenings, Jesus, Memories, People, Pictures, The Church, The Future
Sluta hjärntvätta folk speciellt de som har det svårt! Lågt att gå på folk som var på rockperry men tack och lov att de var fulla och tog inte in er jävla predikan, det var bara alkoholen som ni bad för! Man får ju en riktig Knutby känsla av det här!
Det handlar inte om hjärntvättning. Och det handlar definitivt inte om Knutby-fenomenet. Vet du alls vad Knutby-fenomenet var? Det handlar om en ledare, vars tro stred mot bibeln, som byggde en krets av undersåtar. Menar du att all kristendom är sådan? Det tror inte jag.
Vi tror att budskapet om Jesus är det viktigaste som finns, därför berättar vi om det för människor också. Gud har förvandlat våra liv, därför vill vi berätta för andra. Jag har själv tvivlat mycket på att Gud finns, men jag har upplevt hans kärlek, frid och glädje så jag kan inte neka att han finns längre.
Om folk vill höra, då får de höra. Om folk inte vill höra, är det helt okej. Det är också helt okej att ha egna åsikter (vilket alla har), alltså handlar det inte om hjärntvättning.
Många är alkoholpåverkade, ja, men många är så pass nyktra eller helt nyktra att de kan ha en normal diskussion och faktum är att många är intresserade. De vill höra och de vill att vi ber för dem. Ber vi för alkoholen? Nej, människan.
Jag tror också att tron är en väldigt stor tröst för folk som har det jobbigt, det vet jag själv av egna erfarenheter.
Du verkar inte ha så goda erfarenheter av kristendom och kristna. Om någon har försökt pracka på dig tro ber jag om ursäkt i deras ställe. Ingen ska få tvinga på någon något.
Jag har inte sagt att all kristendom går ut på att hjärntvätta folk, men de frikyrkliga dock. Och att knacka dörr hör nog inte till den Evangeliska Lutherska kyrka (en av våra statskyrkor). Snarare är knacka dörr en förknippning med sekter. Inga nämnda ingen glömd!
“Du verkar inte ha så goda erfarenheter av kristendom och kristna.”
Jo det har jag, men då också igen inom den Lutherska kyrkan. Och jag har redan som liten växt upp med lilla Bibeln och annat eftersom jag har en präst i släkten! Så kom inte och säg att jag inte har några erfarenheter om kristendom, men kanske inte din sorts tolkning på kristendom.
Inget Halleluja hit och inget Halleluja dit! (inte överdrivet i alla fall)
Vissa frikyrkliga är kanske lite mer “utåtriktade” än andra, men jag vill påminna dig om att det finns lutheraner som är likadana. Jag gillar inte att dra en skarp gräns mellan kyrkor, för egentligen borde det inte finnas en gräns. Vi e ju alla kristna, ändå. I lutherska kyrkan finns de de som är mindre extrema och mer extrema, liksom inom frikyrkorna. Dra inte alla över en kam.
Det där med att gå från dörr till dörr har jag varit skeptisk mot, men ångrade mig under Joosua aktio. Jag märkte att det (oftast) är ganska trevligt - en del bjuder in en och man får goda diskussioner.
Du säger att dörrknackning inte hör till lutherska kyrkan. Det tror jag inte på, för lutheraner var också med och knackade dörr på resan.
Förresten vad är felet med dörrknackning? Vad är felet med utåtriktade evenemang? Vad är felet med att tala med mänskor om Gud? Är det fel på att vilja vinna mänskor för Gud? Människorna kommer inte kyrkan, därför måste kyrkan gå ut till människan… på ett fredligt sätt. Missionsbefallningen lyder… “Gå ut i hela världen…” Jag tror inte att det är Guds vilja att leva ett privatreligiöst liv (dvs att man inte berättar till andra om tron).
Oavsett uttrycksformer vet jag att folk i alla kyrkor brinner för samma sak: Att se mänskor komma till tro. Bibelenligt, evigt och en livsviktig attityd.
Vad har du för erfarenhet av frikyrkor?
Vad har du för syn på frikyrkor?
Är de också kristna enligt dig? Isf är det dags att ta bort lite fördomar… (som jag iaf upplever att du har)
Vad gör att du drar så skarp gräns mellan kyrkorna?
Kan hålla med om att det ibland blir lite för mycket halleluja-rop…